Tunga andetag i mörka skrymslen
Inget var som förut
Kommer du någonsin minnas att det fanns en tid innan den här?

Varma fingertoppar mot en svettig panna
Du såg inget men du kände allt

Händer som släppte taget
Natten var din men den var inte evig

Fötter som rörde sig bortåt
Vägen var lång och du kunde inte stoppa dem

Otydliga bilder av förväntansfulla leenden
Tiden är din värsta fiende

Vilsna ögon i en förändrad värld
Men allt är som förut
Kommer du någonsin att hitta hem igen?